u r  m i n  d a g b o k
2 0 0 4

Funderingar och händelser i mitt liv får ibland plats i min dagbok, där den yttre handlingen aldrig är det viktigaste.

Välkommen.

Jag rear ut min själ, allt ska bort.

Bob Hund

Årets citat:

Ska man ägna tid och eftertanke åt att undvika livets riskmoment går själva spänningen med att leva förlorad. Och ingenting händer en. Eller också händer det ändå.

Stig Claesson

041227

Det blev faktiskt jul, trots att vi inte hann förbereda oss sådär överdrivet mycket. Jag fick finfina julklappar och hoppas och tror att alla runt om mig blev nöjda också. E,  tonårssonen, skrev dikter till hela familjen och det var rörande att läsa. Själv har jag enligt diktaren "ett hjärta varmare än en spis" och det känns ju bra!

Ikväll tar T och jag igen oss framför brasan, och det är inte så ovanligt - men att allt ljus i rummet kommer från kaminen och laptoparna är lite mer udda. Ett strömavbrott har slagit ut hela samhället, och återigen inser vi hur skört allt är (som om inte larmrapporterna från Thailand påmint)... 

T fick en ny radio, och han är mallig som en tupp. Kolla här! 

041024

Oj, vad livet rusar på! Jag springer mellan jobbet och hemmet som en skållad kanin, och intalar mig själv att det snart, snart blir lite lugnare. Jotack. "Lugnare, me ars", som en vän från Irland vackert skulle uttrycka saken. Att motorn rasade på Audin gjorde ju inte livet lättare, men i väntan på motorbyte sponsras vi med bilstöd av Sune Snickare. Tack pappa! 

Vi har i alla fall hunnit med att byta andrabilen (mot en röd Saab, suck), låta fälla stora granen (och oj, vad stort huset känns!) samt att shoppa brudklänning (varken röd eller grangrön). I övrigt känns hösten dunkelt dyster som vanligt, även om jag medger att det finns en viss mysfaktor i tända brasor, filmkvällar och äppelpajer med knäcktäcke. 

Vill du som jag drömma Dig kvar i sensommaren finns det bilder från T:s filmkalas att titta på här.

040825

Njutigt har vi haft det, på alla vis. Solen kom äntligen fram lagom till vår Gotlandssemester, och vi har också hunnit göra köket och badrummet hyfsat klara, skolat in Ivar på dagis samt firat T:s 30-årsdag. 

Och den här gången var firandet varken stillsamt eller måttfullt, utan vi hade en stor och härlig fest på temat film. Ett trettiotal spännande maskerade gäster åt, drack, dansade och skrattade tillsammans med oss. Och kvällen (eller snarare morgonen) kröntes med att gästerna samlades ihop av värden, och den snygge Aragorn gick ner på knä och friade! Hans storögda Trinity var fullständigt oförberedd - men hämtade sig. Och svarade ja. Såklart. :-)

Och så har jag börjat jobba också, men hur det går har jag inte hunnit känna efter ännu. Det enda jag vet är att det är ganska roligt men hela tiden så mycket att göra att byxorna börjar bli för stora i midjan. Kanske boten mot de kvarglömda graviditetskilona, att starta nytt jobb och rigga stort partaj samtidigt? Får väl se hur det fortsätter. Hur som helst orkar vi inte tänka på att anordna fler fester just nu, så det där gifteriet får nog vänta lite.... Men det är roligt att gå och vrida på ringen och kolla brudklänningssajter.

040712

Ja, vi lever, och faktum är att vi mår rätt bra också! Det är bara våra hemsidor som inte sköts om ordentligt. 

Sommaren har varit god så här långt, med fixande i huset och trädgården, bokläsning, vänner, god mat, festplanerande, bilutflykter och shopping - men varför regnar det så mycket? Lillpalten med kompisar leker obekymrat i regnvädret men själv är jag mest intresserad av att ligga i däckstolen och lapa sol i bikini, även om jag har snygga gummistövlar. 

Vi har i a f lyckats tajma soldagarna med att byta och måla panel på den fjärde och sista sidan av huset, men när målarfärgen tog slut på halva väggen blev det lite väl spännande. Det visade sig att märket slutat tillverkas och färgfirman gick bet på att blanda till ny. Håkan på Krafft Måleri blev vår vardagshjälte genom att trolla fram rätt nyans, och du är välkommen hit för att se om du hittar skarven!

Jag är snart inne på min allra sista barnlediga månad och tycker det ska bli ovant men rätt skönt att börja jobba. Men först ska T ha semester och vi håller tummarna för att regnet lättar - för nu ska vi ha det njutigt, som mellansonen uttrycker det.

P.S. Kalassajten ligger ute, apropå festplanerande. Är du bjuden men har tappat bort adressen - hör av dig! D.S.

040531

Det har aldrig varit så många vitsippor som i år, tänkte jag för någon månad sedan. Lite senare bar äppelträden blommor i så många vita nyanser att jag blev mållös. Och nu häpnar jag över syrenerna som vräker ut doft och färg på ett nästan skamligt sätt... det har varit en så vacker vår! Jag undrar om det är ovanligt fint, eller om det bara känns så för att jag och lillprinsen hinner vara ute flera timmar om dagen.

Och idag kom sommaren! Nu i kvällningen hettar huden efter solbadandet, och jag vill bara stanna tiden. Igen. 

Tänk ändå, att vi klarade en vinter till. Jag har läst att människan inte är konstruerad att klara ett så ljusfattigt liv som vi har här i Norden, så vi är egentligen är biologiska underverk som trotsar naturlagarna. När jag känner efter så stämmer det precis. Ljusberoende är jag så det räcker, och trotsig kan jag visst vara, och ett underverk... ja, säger du det så. :-)

040418

Idag skulle A ha fyllt 41 år. Jag tänker på hur det var när han blev sjuk och inser att vi var så unga att det hela känns absurt. När hans första EP-anfall skvallrade om att det fanns en mörk, hotfull skugga inne i hjärnan var han 24 och jag 22 år, nygifta och med "livet framför oss".

Två saker har jag lärt mig:
* Vi har ingen aning om hur långt vårt liv blir, utan kan bara ta emot de dagar vi får.
* Allas liv är ändligt. Vi är på väg mot döden allihop, men vi tänker bara olika mycket på det.

Om man inser detta kan man, kanske, hitta ett vettigt sätt att leva idag. Att ständigt leva "som om varje dag vore den sista" är fruktansvärt ansträngande i längden och mer fanatiskt än klokt, men att något litet hedra att vi fått leva en dag till är artigt mot den som gett oss den.

Hoppas du har det bra nu A. Jag säger till barnen att du är i himlen och spelar saxofon, och jag tänker mig dig med Selmersaxen mitt i ringen av glada kerubflickor som drömmande lutar huvudena mot varandra medan de lyssnar till paradisversionen av "Round Midnight".

Idag kom rörmokaren, och nu har vi en fungerande toalett på nedervåningen igen. Hurra! Det är fortfarande en bit kvar innan toan kan kallas färdig, och ännu längre innan nya köket är klart, men vi är framme i bygga-upp-fasen vilket är mycket mera tacksamt än göra-underarbete-fasen.

Jag är inte något vidare på tålmodigt underarbetesslit över huvud taget, känner jag, förutom kanske när det gäller barnfostran. I övrigt är jag rastlöshetens och de halvfärdiga projektens drottning.

Igår på målarkursen gjorde jag en bild med nalle och rosor - det låter lite fånigt och det kändes fånigare ändå. Slitna nallar och skabbiga dockor är väl OK, men jag trodde aldrig att jag skulle stå och måla en bukett snittblommor. Framför allt inte röda rosor! Men den blev riktigt fin, lite femtitalssstuk. :-)

Våren blåser mildluft på mig och jag bara ler - lika överrumplad som varje år. Ivar stapplar omkring i trädgården och njuter han med, men behöver en hjälpande hand på den ojämna marken. Lika bra det, så han inte rymmer! 

När han sover middag i sin vagn hinner jag kratta och elda och ha kul. Jag river omkring i fjolårsgräset och konstaterar att kryddväxterna överlevt! Hurra! 

En drink med lite citronmeliss kanske? *bjuder*

040208

Long time no see! Jag har umgåtts med byggdamm, buller och IKEA-kartonger, och försökt hindra Ivar att hjälpa till med snickrandet... Morfar Snickare är här på vardagarna och hjälper oss bygga om köket och gästtoan, och allt är tämligen kaosartat. Men kul!
Vi hörs igen när det lugnat ner sig lite.

Två dagar till, sedan ska skräpet ut! Det är märkligt hur skönt det är nu att rensa bort det julpynt som inför första advent plockades fram med sådan andakt... Vad julsaker ändå förändras. :-)

Vår jul var lugn och skön och full med sällskapsliv - mysigt. Tommy var ledig i mellandagarna och vi passade på att försöka arbeta bort lillpojkens ovanor att vakna minst var tredje timme för mellanmålsmjölk... Så från och med juldagsnatten var det pappa som kom när Ivar vaknade, inte mamma, och eftersom T har så usla bröst ur mjölksynpunkt fattade grabben läget ganska snabbt. Efter en natts hojtande och nattvandrande sover han ofta hela natten, och vi också! Hurra!