u r  m i n  d a g b o k
2 0 0 2

Samlade dagboksskriverier från 2002.

Jag rear ut min själ, allt ska bort.

Bob Hund

Årets citat:

Det är så roligt att leva, för då får en si hur det går.

Gustaf Fröding

021219

Uh, det är mysigt med en nyfödd bebis men det går inte så bra ihop med julklappsinköp *pust*
Här är i alla fall min jul-lista, med sånt som egentligen är viktigt att fixa till julen:

Vit amaryllis i fönstret, svarta änglar från Hemslöjden. Inga fula tomtar i porslin.

"Walking in a winter Wonderland" med Macey Grey.

Ljusstakar överallt.

Julklappssmussel.

Tänd brasa i kaminen istället för TV. Glögg, knäck och mandlar. Korsord, spel och bara vanligt tjöt.

Fullt fokus på TV när det äntligen visas några bra program.

Riktig julgran, helst med kottarna kvar, i vardagsrummet. Pyttesmå lampor, och kulor i vitt, glas och silver.

Plastgran i barnens rum utan några som helst begränsningar när det gäller pynt.

Skinka, sill och revbensspjäll på julbordet. Köttbullar och julmust till barnen. Tja, det var väl det hela. Stort julbord kan man äta på lokal.

GOD JUL!

En liten Ivar! :-) 

Helt fantastiskt. 
Han föddes 06.15, vägde 4.230 gram och var 54 cm lång.
Förlossningsberättelsen kan du läsa här.

Graviditets-måsten är det aktuella ämnet, så här i slutänden av perioden Gråtande Hormonhäxa. Följande bör alla gravida tänka på:

Se till att bli serverad frukost på sängen så funkar resten av dagen bättre.

Köp nya kläder! Strunta i att du bara ska ha dem en begränsad period. Och - viktigt! - köp sköna skor utan snörning.

Gå på vattengympa. Bra träning, och oerhört skönt att känna sig lätt och smidig som omväxling...

Ha massor med pappersnäsdukar hemma, samt en förstående sambo som låtsas att gråtattackerna är helt normala.

Ät allt nyttigt du är sugen på - i mitt fall mandariner, jordgubbar och grapefruktjuice. Halsbrännan kan hållas borta med sötmandel och vichyvatten. 

Hyr en TENS-apparat om du har ryggont. Bra att kunna hantera innan förlossningsarbetet.

Köp en digitalkamera och fota magen varje månad.

Drick choklad - bara för att det är gott!
Receptet finns bergis på T:s sida.

Besök snackgrupper på nätet där alla är lika insnöade på barn och graviditet som du. 

Strunta i att göra saker färdigt om du inte orkar; som den här listan t ex. Gå och ta ett bad i stället

Läget här är bra, och allt är som det ska. Jag vankar omkring med en enorm mage framför mig och är fortfarande lite gråtmild men i övrigt helt åkej.  Jag tror den här tiden hemma har hjälpt mig att komma ikapp mig själv på något vis, och det verkar - faktiskt - som om den disiga dimman av trötthet nu till sist har lättat. En terapeut skulle väl tala om flerårig krisbearbetning, depression eller ännu finare ord, själv har jag bara känt mig just trött. Men nu är det lugnt; klart och stilla och lite leende – jepp, sämre läge kan man ha.

Dagarna fylls av planerande och fixande för den kommande babytiden, en hel del göra-ingenting och så en bunt mellanting. Att åka runt till barnaffärer och klämma på små speldosenallar och provköra barnvagnar vi inte ska köpa, är t ex exempel på det sistnämnda. Packa upp och tvätta ärvda babykläder tycker jag annars att jag gör hela dagarna, och det är rätt mysigt. Vi har varit på förlossningsbesök både i Örebro och Karlskoga (Karlskoga var alternativt och cosy, men det blir nog Örebro ändå), och nu idag var vi till socialen(!) för att skriva på papper om faderskap. Och så är det barnmorskebesök med hjärtljud som en liten fiskebåt, ultraljud, föräldragrupper, vattengympa…

Och så ibland får jag spel på den Totala Föräldrakulten. Då åker jag och shoppar eller fikar med tjejkompisarna, far till Stockholm över kvällen bara för att gå på teater, bestämmer mig tvärt för att jag behöver en ny bil eller gör något annat onödigt/helt nödvändigt. (Det blev en pigg liten Golf, f ö. T for till Tyskland över helgen och hämtade hem den åt mig.) Och så surfar jag förstås. Nu har jag hittat ännu en sajt, föräldraNätet, där man kan hänga mest hela dagarna – mycket beroendeframkallande och väldigt trevligt.

Tja, kort sagt: Jag har det bra. Den lilla världen är tillräckligt stor. Så mår jag idag, i dagsljus och utan fullmånens gäckande påverkan. En annan dag blir det dagboksskriverier ackompanjerade med svårmod igen – men det blir då det.

020815

Nu är livet gott och soligt. När de hemska vårmånaderna med ständigt illamående till sist var över har jag mått oförskämt bra. Jag skrider omkring med stor, solbränd mage och känner mig både rik och vacker. Härligt. Augusti är en över huvud taget härlig månad, och särskilt god är den när sensommarvärmen dröjer sig kvar som nu.

Sommaren har varit lugn för mig och oss. Mycket jobb och så till sist några veckors vila. Vi avslutade semestern härom veckan på Gullholmen utanför Orust – ja just det, Orust, det var där det regnade så mycket. Vi passerade vattenskadade vägar och trädgårdar men slapp undan själva regnet, så allt gick bra. 

Här hemma husfixar vi som vanligt; bergsborrningen är klar, fasaden på gång och just nu pågår ommöblering av barnrum samt inredning av nybliven barnkammare. Imorgon ska vi rycka upp plastmattan, en av husets sista, och slita upp masonit och spik på jakt efter brädgolv. Sedan gäller lut och såpa och tills sist har vi ännu ett sidenmatt, vackert brädgolv att gå på. 

Det ska bli roligt, tror jag nu i alla fall. Jag har lite sviktande insikt om min egen förmåga i nuläget, och tror som regel att jag är odödlig (precis som vanligt – det är bara det att min kropp och själ är om möjligt mer dödliga än vanlig just nu). Jag kör i gång projekt i farlig fart och glömmer att pausa, vilket innebär att jag med jämna mellanrum vinglar på sammanbrottets rand. T kallar mig kärleksfullt för ”sin gråtande hormonhäxa”, och jag är rädd att bilden inte är alldeles osann. 

Men jag kan vara snäll också. Om jag får en jämn tillförsel av mat, vila, massor med dryck och massor med kärlek, vill säga. Och det brukar jag få. 

Familjen mår finemang, för övrigt (ja, med undantag av T då som får klä skott för allt möjligt). Barnens sommarlov är precis slut, och på måndag ska de för första gången någonsin gå till samma skola. H har ju fått byta från specialklass i grannkommunen till vanlig klass i vår lilla skola, och jag har stora förhoppningar om att det kommer att bli bra för honom. Jag var själv där igår och höll en föreläsning om autism för skolans lärarkår, och de är åtminstone intresserade av att lära sig och förstå, vilket är det viktigaste av allt. 

Halva augusti har gått, och jag inser med förfäran och förtjusning att jag bara har några veckor på mig att avsluta jobbet för den här gången. Jag får havandeskapsledigt från början av september, eftersom vi har så tunga och oförutsägbara barn i träningsklassen. Det ska bli hur skönt som helst att göra ingenting i två månader. Om jag kommer att klara just det där ingenting, det återstår att se, får jag väl tillägga. Men ändå.

020324

Efter
vad som känns som en evighet
tar jag mig upp ur sängen på vingliga ben
och sitter faktiskt upprätt på stolen en stund
utan att hulkande behöva retirera till toaletten igen.
En seger i det lilla.

Uhhhh nu mår jag konstigt igen. Måste gå, vi ses senare. Förresten, vet ni varför jag mår såhär? Vi blir fler i november. 

020116

Julen i år har varit helt åkej, även om vi i distraktionens namn glömde köpa julgran och lite annat pyssel. Julskinka skaffade vi i alla fall nån gång i mellandagarna, när vi kommit tillbaka från Sollefteå och det mesta lugnat ner sig igen. Allt utom jag vill säga. 

Jo, för jag har stressat, genom julen och ända fram till 14 januari, det sista och slutgiltiga tentadatumet, där det skulle visa sig om jag lärt mig något under året. Långsam, långsam uppskruvning varv efter varv… Mental frånvaro och svårt att sova är bara två av biverkningarna. 

Men nu, äntligen, är jag klar. Tentan är inlämnad och jag har fortfarande inte riktigt landat. Jag ska aldrig mer åta mig att läsa och skriva om något så tungt som autismspektrumstörning, påminn mig om det om jag blir tveksam en annan dag. 

I övrigt är det bra, tror jag. Har inte hunnit känna efter. Huset ser som vanligt ut som en byggarbetsplats, och nu är det bastun som ska bli klar. Och inne i huset har vi fått tillökning! Morticia, även kallad Morris, är ny medlem av familjen. Hon är en liten, svart och mjuk, och hon gosar och busar med samma entusiasm. Spännande och mysigt med en kattunge tycker barnen, och det tycker väl jag också lite motvilligt även om det innebär att sambon fick som han ville. Igen.